INTERNET-BOOMEN ÄR TILLBAKA
I mytomspunna Silicon Valley är självförtroendet tillbaka. Riskkapitalet flödar och gamla internet-idéer känns som nya. Att:entions Olle Cornéer åkte till dalen där allt är möjligt. Igen.
TEXT: OLLE CORNÉER
FOTO: MARTIN ADOLFSSON
Christian Wiklund och hans polare bromsar in framför adressen de fått. Kollar på varandra och sedan på vakten som står där stelt i blå uniform.
Killen har en dörrvakt. En dörrvakt i uniform som sitter i en liten hytt och kontrollerar en bom. Han är 25 år och bor på en herrgård med egen dörrvakt.
De kollar på varandra igen.
Christian trycker på knappen så att bilens fönsterruta sakta susar ned och släpper in den friska vårluften. Det har varit regnigt i San José de senaste dagarna.
"How do you do, sir?"
"Christian Wiklund plus tre."
Vakten nickar och kollar att allt stämmer på en lista han har inne i hytten innan han fäller upp bommen.
Nu är de inne. Det här är Silicon Valley. Allt kan hända.
Christian Wiklund flyttade hit förra året för att göra exjobb. Företaget Vmware gillade det han gjorde så mycket att de anställde honom. Han är 25 år och tjänar 50 000 kronor i månaden.
Vmware känns helt rätt för Christian. Det växer så att det känns. Varenda vecka är det nya personer på kontoret. Och bolaget kommer från samma avdelning som Google på elituniversitetet Stanford i Silicon Valley.
I början var Christian helt tagen. Som de skämde bort de anställda! Gratis mat, öl, godis.och där var han själv på marknadsledande, hajpade, exploderande Vmware! Samma avdelning som Google.
"Ska vi gå och kolla på bilarna?"
Roger ser lite barnslig ut. Han är 25 år, men verkar ännu yngre. Den ljuskaklade enorma herrgården är inredd helt i japansk stil. Pool, jacuzzi, marmorpelare.och så utsikt över hela San José.
Herrgårdsägaren Roger kom över ett billigt parti minnen och började sälja dem på nätet. Sedan smällde det bara till - bang! - och nu äger han allt det här.
Något så enkelt som att kränga minnen, tänker Christian.
Christian och Roger och några av de andra lämnar maten och ölen och går ut till garaget. Och där står de uppradade: en Dodge Viper, en BMW och en specialbyggd Aston Martin.
"Mercedesen är på lagning."
Roger säger det bara rätt upp och ned. Han låter inte ens dryg.
Christian har bara bott i Silicon Valley några månader, men han älskar redan stället. Här finns ingen prestige, här köper folk saker de är intresserade av. Hemma gäller det bara att landa ett jobb på Accenture och köpa en fet blänkande Rolex-klocka när första lönen kommer. Här blir man accepterad för vad man presterar. Inget annat spelar någon roll.
Christian har planen klar för sig. Idén om ett eget bolag finns redan. Men först jobba två eller tre år, knyta rätt kontakter och jobba med start-up:et på fritiden. Sedan chansa och köra.
Han har hört snacket: om man får en miljon kronor i riskkapital hemma, får man 10 miljoner här. Om man lyckas, då smäller det till rejält.
Det här är Silicon Valley. Allt kan hända.
- - -
Uppifrån kullen ovanför Googles huvudkontor ser Silicon Valley rätt vackert ut. Bakom de gröna kullarna breder hela San Francisco-bukten ut sig. På andra sidan vattnet glimmar Berkeley och Oakland i det milda kvällsljuset. Och inåt landet - bortom Googles stålgråa kloss - myllrar det av gröna gräsplättar och låga byggnader huller om buller.
Men zoomar man in ser det genast tråkigare ut. De låga byggnaderna är mestadels trista kontorsbyggnader. Här och var ligger ett köpcentrum bland de välklippta gräsmattorna. I ett hörn stoltserar ett gigantiskt gym som lyser gult i mörkret. Några spinnar frenetiskt, men den större delen av hallen är tom.
Om man kollar efter Silicon Valley på en karta får man ingen träff. Där området borde ligga finns bara en massa städer som Sunnyvale, Cupertino, Palo Alto och San José. Det finns inget centrum, inga förorter. Bara ett flera mil stort område med samhällen som vuxit ihop till ett gytter av fula kontorshus och villor.
Fast egentligen är det inte konstigt att Silicon Valley inte finns på kartan. Det är människorna som är Silicon Valley.
Människor med idéer. Och människor med pengar.
- - -
En av kineserna fäller ihop den lilla bärbara datorn på kafébordet och tittar på mannen som sitter mittemot dem. Han och hans kollega har dyra mörka kostymer och välstrukna vita skjortor.
Presentationen är över.
"MySpace är helt passé."
Mannen mittemot kineserna korsar armarna och lutar sig tillbaka. Han har svart polo och lediga khakibyxor. Han börjar bli lite tunnhårig, men är solbränd och vältränad.
"Men i vårt system tjänar man poäng", svarar en av kineserna och bryter sedan ut i en minutlång drapa där orden konvergence, content och advertising smattrande varvas i häftig takt.
Mannen slänger då och då in ett "hmm" och ett "right", men ser mer och mer tveksam ut. Det är ingen tvekan om vem som behöver pengar. Och vem som sitter på dem.
Den lilla italienaren Il Fornaio är ett favorithak för många av Silicon Valleys riskkapitalister. David Hornik kommer ofta hit och äter frukost. Han har hängt här i många år och sett hur stället förändrats. Efter dotcom-kraschen tunnades det ut rejält och mellan 2001 till 2003 var stället nästan helt tomt.
Men nu är Il Fornaio populärt igen. Det går knappt en morgon utan att han springer på en kollega.
Efter frukosten tar David Hornik bilen en knapp kilometer upp till Silicon Valleys riskkapitalgetto - Sand Hill Road. Bakom de lummiga träden ligger de oansenliga villabyggnader där mer än en fjärdedel av USA:s riskkapital håller till.
Han kliver in genom glasdörren och träder in i det luftkonditionerade kinesiska tempel som är August Capital. Ming-vaser vilar på bastanta skåp av mörkt snidat trä. På väggarna hänger modern konst.
Själv har David Hornik slitna jeans och gympaskor.
"Häromveckan kom min son och sa att han ville starta ett skate-märke på nätet. Jag hjälpte honom lite och visade var han kunde bygga en hemsida och trycka t-shirts. Nu har han till och med tryckt upp visitkort", flinar David Hornik och rycker fram ett ljusblå kort.
"Kolla här. Här står det att han är CEO. Han är åtta år!"
David Hornik guppar upp och ned av skratt.
"Men allvarligt talat visar det på vilken otrolig kraft det finns i
internet."
Själv är David Hornik 38 år och har jobbat några år på August Capital. Bolaget är ett av Silicon Valleys riktiga tungviktare - grundaren David F Marquardt var den enda riskkapitalisten som investerade i Microsoft.
"Mellan 2001 och ungefär 2004 gömde sig alla under sina skrivbord. Nu ser jag massor av smarta entreprenörer som är ute efter pengar. Det är min bästa indikator på att det här är en ny boom", säger David Hornik.
Och goda tider betyder också att det är möjligt igen för 20-åringar att komma in genom dörren - och vandra ut med en fet check. Bara det finns en bra idé.
"Åren efter kraschen var det väldigt svårt att få några pengar om man inte hade rejält med erfarenhet och kunde visa att man drivit upp företag tidigare. Nu räcker det med en idé igen, även om det inte sker lika irrationellt som förut. Vi har till exempel ganska nyligen investerat i tre 24-åringar som kommer direkt från Yale", säger David Hornik.
Han menar att den nya internetboomen är mycket sundare än dotcom-bubblan. Men det betyder inte att det inte går att tjäna rejält med pengar.
"Jag kan inte tänka mig att det inte skulle finnas någon där ute som just nu skapar nästa Google, Yahoo eller Amazon."
David Hornik gör en kort paus och ler snett.
"Den stora frågan är vilket företag det kommer att bli."
- - -
Motorväg Nr 101 löper genom hela Silicon Valley som en åttafilig pulsåder och pumpar liv i området. För något år sedan såg det glest ut, men nu stockar trafiken upp sig till köer så fort det är rusningstrafik.
Det är ett bra tecken. Allt fler har ett jobb att åka till. Även om det fortfarande handlar om hundratusentals färre jobb än under det galna året 2000, pekar nu kurvorna uppåt för första gången sedan kraschen. Google har exempelvis anställt nästan 2 000 personer på ett år. Vmware - som Christian Wiklund jobbar för - har gått från runt 400 till 1 700 anställda.
Även kurvorna för investeringar pekar uppåt. Det handlar inte om gigantiska summor som under dotcom-åren, men statistik från exempelvis Price Waterhouse Coopers visar att både antalet affärer och de summor som investeras stiger försiktigt från bottenåret 2002.
David Hornik och andra riskkapitalister menar att det är en sund boom.
"Du får inte längre en gigantisk klumpsumma direkt i handen, utan nu handlar det om lite mindre pengar tillsammans med krav på hur verksamheten ska utvecklas. Alla har lärt sig av misstagen", säger han.
Samtidigt pekar alla siffror när det gäller internetbeteende uppåt. Det gäller antalet webbsidor, e-handeln, internetannonseringen och antalet hushåll med bredbandsuppkoppling. Allt har fortsatt att växa i det tysta.
Det finns alltså kanonmöjligheter att tjäna pengar. Om man bara har en bra idé.
- - -
MySQL:s vd Mårten Mickos är på kundmöte hos det lilla hajpade bolaget Zimbra. Sedan två och halvt år håller det svenska bolaget till i Silicon Valley.
Mårten Mickos kliver in genom glasdörrarna och ser sig storögt omkring inne på kontoret. Pingisbord, radiostyrda bilar, fotbollsspel, kulörta sittsäckar.och där susar en kille förbi på en kromad minispark!
Han flinar. Deras eget kontor är raka motsatsen: gråtråkiga kontorskuber, IKEA-soffor och skrangliga skrivbord. Hans egen bordsskiva sitter inte ens fastskruvad.
Zimbra är ett typiskt Web 2.0-start-up. Det känns nästan som den gamla goda dotcom-tiden.
Mårten Mickos och Zimbras vd Satish Dharmaraj sätter sig tillrätta i konferensrummet. I ena änden av rummet står några pizzakartonger. Osten lyser svettigt på de halvätna bitarna. De har stått där ett tag.
"Don't screw up!", skriker Satish Dharmaraj och flaxar med armarna exalterat.
"Visa oss vägen!"
Han lutar sig skrattande tillbaka i kontorsstolen så att den nästan välter och klappar med händerna.
Mårten Mickos är van vid väckelsemöten. Han är kung bland nördar. Det händer till och med att han får skriva autografer.
"Har ni haft några problem? Något ni vill ta upp?", undrar Mårten Mickos.
Zimbras e-postprogram bygger på MySQL:s teknik. Då och då åker han ut och träffar de viktigaste kunderna för att se hur allt funkar. Zimbra är ett hajpat bolag som kan ge rätt typ av PR i framtiden.
Satish Dharmaraj bryter ut i en smattrande svada med så många förkortningar att till och med Mårten Mickos får avbryta honom då och då för att förstå vad han menar. Men slutsatsen är ändå att allt är på rätt spår.
"Just don't screw up!", garvar Satish Dharmaraj.
Visst är Zimbra på helt rätt spår. Bolaget har växt från tre anställda till nuvarande 45 på två år. Företaget gör en helt ny typ av avancerad e-posttjänst för webben som de säljer till de stora internetleverantörerna.
"Vi tar teknik som normalt används inom konsumentsektorn och säljer den till företagssektorn. Det hela växer nedifrån och upp. Det är därför det här är en så stark rörelse", säger Zimbras vd Satish Dharmaraj.
"Den här gången är det på riktigt."
- - -
Web 2.0-hajp eller dotcom-bubbla - spelar det egentligen någon roll? Det är samma pingisbord, samma framtidsoptimism, samma trötta pizzabitar. När spricker det?
Datanördarna i Silicon Valley skämtar om att det måste vara en ny it-bubbla, eftersom tjejerna på internet-eventen blir snyggare och snyggare. Men efter att skrattet dött ut är det nästan ingen som tror att det faktiskt handlar om en ny bubbla.
Den här gången är det en it-boom - och den kommer att fortsätta växa i stadig takt.
Det viktigaste argumentet för att det inte slutar som förra gången är att det inte går att börsintroducera företag på samma sätt som runt år 2000.
"Man har tvingas förändra det sätt man bygger företag på. Förut kunde det spenderas massor till exempel på att samla ihop en kunddatabas utan att behöva tjäna några pengar, det gick ändå att gå till börsen och fortsätta samla in pengar. Det existerar inte längre. Nu måste företaget tjäna pengar nästan på en gång. Börsen belönar inte spekulation", säger riskkapitalisten David Hornik på August Capital.
Det betyder mindre investeringar och större krav. Och därmed mindre risk för att blåsa upp bubblan på nytt.
Ett annat argument som talar emot att boomen slutar i en ny bubbla är att kostnaderna för att starta företag har blivit mycket lägre. Utrustning och bandbredd är snorbilligt, många av programmen är helt gratis via open source, det vill säga öppen källkod.
"Överlevarna från förra bubblan är de som byggde sin struktur på open-source. Till exempel bolag som Google och Amazon. Förlorarna är bolagen som brände alldeles för mycket pengar på infrastruktur", säger Mårten Mickos.
Lägre investeringar i startskedet gör det möjligt att tjäna pengar tidigt - och växa i lagom takt och inte med hjälp av gigantiska champagne-event som under dotcom-eran.
Excite-grundaren Joe Krauss har skrivit ett populärt inlägg på sin blogg som handlar om just kostnaden för att starta ett it-företag. Han beräknar att det kostade dem tre miljoner dollar att dra i gång Excite. Det nya projektet JotSpot har varit 30 gånger billigare - runt 100 000 dollar.
Slutsatsen är enkel:
"Det har aldrig funnits en bättre tid att vara entreprenör, för det har aldrig varit så här billigt."
- - -
Men även om förutsättningarna är helt nya - är idéerna bakom företagen ofta samma. Det vet Linus Lundberg.
Hans bolag Vision Capital var en av de riskkapitalister som investerade i svenska Altitun - som sedan såldes på toppen för ofattbara åtta miljarder kronor.
Linus Lundbergs nya baby heter Syntune.
Tekniken är förfinad, men på det stora hela är det Altitun som uppstått från askan. Det är samma människor, samma investerare, samma produkt.
Det är exakt samma idé.
Grundarna kunde till och med köpa delar av den gamla utrustningen när Altitun lades ned.
Men den här gången kommer det inte stå åtta miljarder kronor på prislappen.
"Förväntningarna ser helt annorlunda ut i dag. Det finns ingen chans i världen att vi kan få lika mycket den här gången. Vi kommer kanske att kunna få en femtedel av vad vi fick för Altitun", säger Linus Lundberg på Vision Capital.
"Om företaget blir en framgång det vill säga."
Och även om det handlar om samma idé kommer det att ta mycket längre tid innan det är möjligt att sälja bolaget.
"Verkligheten har kalibrerat om sig. Alla har en mycket mer sansad syn på hur lång tid det tar att bygga bolag. Det tar många år. Så är det bara", säger Linus Lundberg.
Samma idéer - men helt nya förväntningar. Det finns till och med riskkapitalister i Silicon Valley som specialiserat sig på att köpa upp gamla dotcom-bolag och köra igen. Det var inget fel på idéerna, det som saknades var verklighetsförankringen.
Peter Ekman är en riktig dotcom-kung. Efter en kort karriär i Johan Stäel von Holsteins Icon Medialab drog han till Silicon Valley. Nu jobbar han uteslutande med e-handel i bolag som wine.com, organicbouqet.com, morehome.com och epicflowers.com.
Samma gamla idéer. Men nya förväntningar och förutsättningar.
"Förut betalade dotcom-bolagen vad som helst för att få en stor kundbas. Det var det enda som räknades. Nu måste vi tjäna pengar på varenda kund. Men så är det också otroligt mycket billigare att starta ett bolag. Det kostar ingenting", säger han.
"Det här är den riktiga dotcom-boomen."
- - -
Varje bransch har ett självklart centrum som alla tvingas förhålla sig till. Det är Hollywood för film, Milano för mode, Detroit för bilar. Och det är Silicon Valley för it.
Silicon Valley är världens främsta ekosystem när det gäller att driva upp nya it-företag.
Det kan varken det indiska it-undret eller den kinesiska lågpris-boomen ändra på - inte på många år.
För nu börjar det vältrimmade maskineriet att snurra igen.
Från början handlade Silicon Valleys framgång om att Stanford-universitetet spottade ur sig toppstudenter som kunde finansieras av riskkapitalisterna på Sand Hill Road - och skapa nya företag.
Nuförtiden är Stanford inte alls lika viktigt. I dag kommer entreprenörer från hela världen. Silicon Valley är en magnet för världens bästa idéer.
Hit har Christian Wiklund, David Hornik, Mårten Mickos, Satish Dharmaraj, Linus Lundberg, Peter Ekman och många andra kommit för att lyckas.
Silicon Valley finns inte på kartan. Det är människorna som är Silicon Valley.
Människor som är beredda att riskera allt.
Om du lyckas, då smäller det till rejält. Om det skiter sig är det bara att göra ett nytt försök.
Det här är Silicon Valley. Allt kan hända.
- - -
Publicerad i Att:ention 2006